Den första färjan går tjugo i sju, och den går tjugo i sju. Jag uttrycker mig så eftersom folk här säger så, med samma betoning på den senare delen, ungefär som man skulle säga om en vän att hon är ärlig och hon är ärlig. Landgången fälls upp 6:39 och femtio sekunder. Om du springer nerför kajen just då ser däcksman på dig med medkänsla, men rör sig inte.
Jag har varit den personen två gånger. Första gången var jag rasande. Andra gången förstod jag att däcksmannens medkänsla var äkta, och att det var själva poängen.
En båt som klocka
En färja som håller tiden perfekt är ingen bekvämlighet. Den är ett instrument. Folk på den bortre stranden ställer sina morgnar efter dess signalhorn, som hörs över vattnet en minut före avgång; bageriet öppnar sina fönsterluckor när det hör signalen, och de gamla män som badar från klipporna året runt använder den för att avgöra när de blivit så kalla att de bör gå upp.1 Ingen planerade det här. Båten gick i tid så länge att staden ordnade sig efter punktligheten, så som en trädgård ordnar sig efter en mur.
Om färjan började vänta på eftersläntrare skulle den inte bli vänligare. Den skulle bli opålitlig. Alla på kajen skulle förhandla med alla andra: en minut för kvinnan med barnvagnen, en minut för pojken som alltid är sen, en minut för mig. Signalhornet skulle ljuda 6:41, sedan 6:43, och badarna skulle stanna för länge i vattnet.
Vänligheten i att inte vänta
Det däcksman skyddar när han inte fäller ner landgången är alla andras morgon. Hans medkänsla är med mig; hans lojalitet tillhör tidtabellen, det vill säga de fyrtio personer som var i tid. Jag tycker att det blir alltmer gripande ju äldre jag blir. De flesta institutioner böjer sig för den som står framför dem och kallar det service. Färjan böjer sig inte för någon och kallar det inte för någonting alls.
Det går en andra båt 7:20. Det vet alla också.2 Att missa den första färjan har aldrig lämnat någon strandsatt; det har bara gjort dem sena, och här är en försening något man själv får ta ansvar för. Man kan inte skylla på båten. Båten gick tjugo i sju.
Notiser
-
De är fyra, alla över sjuttio. Varje morgon grälar de om vattentemperaturen och avgör saken med signalhornet: den som fortfarande är i vattnet när det ljuder har vunnit.
-
Färjan 7:20 är inte alls lika punktlig. Ingen bryr sig. Det är den andra färjan; dess uppgift är att förlåta.
|